Ligger i sängen med halvkramp i magen. Ångesten har redan bosatt sig.. haft det hela kvällen. Förlåt för det, både Sara, Erik och Robert. Vet att ni inte kommer läsa detta.. ni vet ju inte min blogg, men jag säger det ändå. Jag är jobbig att umgås med. Pain in the fucking ass. Känner att jag bara vill gräva ner mig i sorger, aldrig vakna upp. I'm such a fool for you. Jag menar inget illa. Jag bara tycker om dig så mycket, så att jag inte vet hur jag ska agera. Förlåt. 

Du gör det inte enkelt för mig. Du ska vara av mitt eget kött och blod, vara mitt stöd när jag behöver dig. Men istället motarbetar du mig.. du får mig att må dåligt. Du ska stötta mig när mina känslor är som starkast, när jag vill något så jävla mycket här i världen. Det är då du ska vara vid min sida och säga "jag är glad för din skull". Men jag gör detta p åmitt sätt nu, jag ska inte ge upp. Gillar du inte mitt beslut.. motarbetar du mig.. var så god, i don't care anymore. Det är mitt liv.