PEPP (AD)
Jag sitter och läser igenom Brightons college of Ceativity katalogen igen (Y) tummar upp yeah.. jag känner mig jättepepp, på ingenting faktiskt. Liksom, det är inte ens nära, ingenting är klart, vet inte om det blir av om jag ens kommer befinna mig där inom något år, men jag är ändå så jävla pepp. Det är skönt att jag är peppad fortfarande, trots att man tänker på ekonomin o.s.v, men det ska vi arbeta upp minsann! 
Någon gång får man ju bjuda på sig själv, osminnkad. Bra att jag gömde halva facet iallafall!
But I won't forget all the ones that I love
I'll spread my wings and I'll learn how to fly I'll do what it takes till I touch the sky And I'll make a wish, take a chance, make a change And breakaway Out of the darkness and into the sun But I won't forget all the ones that I love I'll take a risk, take a chance, make a change And breakaway
Jag läste niccis bloggis inlägg nyss.. hon fick mig att tänka efter vart jag kommer befinna mig om ungefär 10 år. Tänk om jag befinner mig i England, förhoppningsvis London. Bo där, kanske träffat någon? Vem vet. På ett sätt hoppas jag verkligen att jag kommer befinna mig i England/London, för där finns så mycket jag vill uppleva, så mycket jag vill se och det tar inte en helg, knappt ett år. Det är så mycket jag vill vara med om, jag vill jobba där, bo där, ha engelskan imatat i mitt huvud, ibland vill jag bara glömma svenskan, mitt modersmål, forget it och började om som en engelsk människa. Men jag kommer alltid ha mina rötter, här i Sverige. Och i Sverige finns alla mina älskade vänner, som jag vill fortsätta hålla kontakten med oavsätt om jag bor i Grekland, Italien, Tyskland, Australien, Afrika och ja.. England. De vänner som står min närmst och såklart min familj, kommer alltid finnas i mitt sinne, mitt blod, mitt tänkande. Jag kommer aldrig glömma de oavsätt vart jag befinner mig.
När jag tänker på framtiden blir jag lite ledsen, att jag ens vill flytta utomland och flytta ifrån mina vänner. Det känns svårt, hårt, men detta är min dröm och jag måste följa drömmar som jag har. Detta är något som jag vill och något som jag tänker göra. Livet varar inte länge och det är för kort för att sitta hemma och vänta på bättre tider. Man måste lyfta på röven och göra det som man absolut vill och som man har drömt om länge men inte kunnat utföra det. Man måste, det är ett måste.
Jag tänker ofta på hur min familj kommer reagera om jag flyttar utomlands. Kommer dom glömma mig? tänka på mig jättemycket? Kommer dom klara sig? kommer vi förlora kontakten eller blir den starkare än någonsin?
Om något allvarligt händer med min familj eller mina vänner, kommer jag göra allt som finns i min makt för att åka hem. Det är ett måste. Jag måste finnas där för dom och stötta dom, som dom stöttar våran relation. Dom och jag försöker både hålla kontakten vid liv och då måste jag göra allt som finns i min makt för att finnas där för dom när dom verkligen behöver det.
Med denna texten ville jag bara berätta att jag kommer finnas här för er, älska er som vanligt. Fastän jag kanske befinner mig i ett annat land om x antal år. Ni finns alltid där och jag finns för alltid för er.
