chaosimsystem -

TAKE THAT LIVE 15 JULI

Vaknade upp några minuter innan att klockan skulle ringa. Låg kvar och drog mig lite.. det pirrade i magen. Gick upp och gjorde vid mig relativt snabbt, gjorde mackor och sedan ringde min syster och höll mi sällskap i telefonen ända tills att vi såg varandra på centralen. Vi gick och fixade med biljetter och gick sedan till vårt tåg som skulle ta oss till Østerport station.

Resan tog ungefär 50 minuter, och när vi väl var där tog det ungefär en halvtimme för oss att hitta PARKEN arena. Den låg lite gömd och invårnarna visste ju nästan inte vart den låg, fastän dom jobbade/bodde där haha?

När vi kom fram till arenan, blev vi chockerade över att det inte var så många där. Vad vi såg just då, fanns det endast 5 personer, vid en ingång.. men ingen vid våran. Så vi blev överstolta över att vi var först vid vår port. Efter ett tag kom en vakt fram till oss och sade att det fanns en tjej (gäng), som delade ut nr vid B10, och ifall vi gick dit, så släppte dom in oss en stund innan alla andra som skulle på konserten, för att vi skulle få bra platser! Så vi packade ihop våra saker och gick dit. Vi fick nr 25-26. Vi köade från kl.09 till kl.17.30, då dom började släppa in oss. Alltså en halvtimme innan dom släppte in från alla andra portar! Vi alla blev tillsagda att om vi sprang, så skulle vi bli utslängda igen och få ställa oss sist kön. Men dom sa ingenting om att gå väldigt snabbt inne i arenan ey? ;) Så det gjorde jag och min syster och hamnade längst fram vid staketet. FRONT ROW. Jag dog lite inombords i ungefär 10 minuter att vi stod längst fram, och skulle se allting sådär freaking f*cking underbart bättre än alla de andra som inte stod långt fram. Mouaha, jag är lite evil knievel när det gäller konserter haha.

Vi stod inne i arenan ungefär 1½ timme innan Pet Shop Boys kom på scenen. Under tiden vi väntade på att Pet Shop Boys skulle entra scenen, så stod det "ordningsvakter/entertainer" uppe på en "plattform" fast det var högt uppe i luften. Dom stod vid vars en. Och dom betedde sig som vakter o.s.v, räknade när dom skulle gå in och ställde sig, och stod som vakter gör (med händerna bakom ryggen), och sen gick odm ut samtidigt i takt. Rätt coolt. Haha, det var en vakt, som var jättesnygg!!, som kollade ner mot vårat håll där vi stod och viftade med handen som om det vore varmt.. jag och min syster kollade på varandra och skrattade, sen kollade jag upp igen och han pekade på mig. Jag bara "haha, han har hittat någon som han tycker är snygg i publiken, jaja där ser man!", så jag kollade bak.. sen kollade jag på honom igen för att se vart han kollade. Då pekade igen och viftade med handen och mimade "DU". Jag blev generad, visste inte om han menade mig eller inte, så jag lade huvudet i händerna och skrattade. Kollade sedan upp igen och då gjorde han igen. Haha, jag dog lite inombords så generad jag vart över hela situationen, men skoj var det. Som respons gjorde jag ett hjärtat format med mina händer. Han slog och jag skrattade med varma kinder. Sen marscherade han ut i takt med sina vänner. Rätt sjukt va? Haha!

Pet Shop Boys entrade scenen och höll på i ungefär 45 minuter. Det fanns jättemånga låtar som man kände igen, och jag blev fan chockerade över att jag visste vilka några av dom var. Men dom var jättebra live och hans röst var verkligen stark och helt sjukt bra!

Efter att Pet Shop Boys hade spelat sitt, gick dom av scenen. Arbetarna började plocka ner deras grejer, och började förbereda för Take That! Efter ett tag sprang en "galen proffessor", han skulle likna det iallafall, ut från scenen och ut på catwalken. Det skulle föreställa att han knappade på en dator, där han stod. Det hela visades på storbildskärmen vi hade framför oss, som fanns på scenen. Där kom det upp en countdown, som startades från 2 minuter. När det var 10 sekunder kvar räknade hela publiken ner, på danska. Jag improviserade, tror också att min syster gjorde det. När countdownen var över, kom Take That ut, eller iallafall Jason, Mark, Gary & Howard och började spela igenom låtarna Rule the world (under denna låten grät jag som bara den. Kunde verkligen inte förstå att dom stod framför mig, egentligen bara som en fyra piece, men att dom verkligen befann sig på samma arena som jag gjorde. Och att jag skulle vara del utav en konsert som dom skulle framföra. Det var magiskt kan jag säga er!), Greatest Day, Hold up a light, Patience. När Gary, Mark, Jason och Howard skulle framträda Shine, kommer det ut en kinesisk drake, dansare och en "kanin" (människa i förklädnad med kaninhuvud). (Ni kanske har sett Robbie Williams video till sin egen låt You know me? Den kaninen!) Dom kör igenom låten Shine, där Mark har huvudrösten. När låten börjar lida mot sitt slut, går dom alla upp till scenen, och den storbildskärmen öppnar två portar, in där gå hela bandet. Och där står dom, Gary Mark, kaninen (Robbie), Howrad och Jason. Efter det försvinner dom ur bilden och Robbies ansikte hamnar på storbildsskärmen och låten Let Me Entertain You börjar spelas. Robbie kommer ut och kör igenom låten, samt låtarna Rock DJ, Come Undone, Feel. Innan han ska köra igenom låten Angels, håller han ett väldigt fint och rörande tal. Han sa i något med stil att han hade förlorat närastående vänner de senaste veckorna. Han sa även "If there's anybody up there (pointed up to heaven) you think of. If anybody needs a pray, if anybody needs a positivt energy, if anybody just needs a big hug, sing this with me, sing it loud, sing it proud, This is Angels!" Kan ju säga att det var svårt att hålla inne tårarna men jag klarade det. Min syster kunde inte hålla tårarna inne. Och när konserten var slut, berättade hon att hon tänkte på morfar. Jag var så glad att vi både tänkte på samma betydelsefulla person när vi hörde denna låten. Det var emotional som bara den.

(här nedan kommen en film, från den konserten jag var på, inte filmad utav mig!)

Robbie går av scenen och entrar sedan scenen med resten av Take That, där dom står uppe på dom platformerna som jag pratade om innan. Dom sjöng The Flood, då forsade det ner vatten underdom där dom stod. Och dansare klättrade på väggen samtidigt som vattnet forsade på dom. Take That genomförde tillsammans låtarna SOS, Underground Machine, Kidz, Pretty Things. Under dessa låtarna, Million Love Songs/Babe/Everything Changes/Back For Good, stod dom och jammade tillsammans. Det var härligt att se. Under låten Pray, utförde dom de gamla dansstegen som dom gjorde på 90-talet. Det var så roligt att se dom dansa, skratta och ha det roligt på scen, som dom hade förr. Man blev helt varm inombords att dom hade tagit sig tid att lära in sig den dansen igen, och utföra den igen för en mängd publik (på 37.420). Efter att den låten var slut, hade dom en paus. Mark Owen kollade mot vårat håll.. alla i publiken var fokuserad på vad Gary hade att säga. Men jag stod och kunde inte släppa min blick från Mark. Jag log brett när han kollade mot vårat håll och han blinkade åt mig, med ena ögat. Sån flört. Förstår ni hur jag avled och avlider fortfarande!? Haha.. Love him!

De framförde den nya singeln Love Love. Efter det kom låtarna Never Forget, Samtidigt som de framträdde den reste sig den stora robot-liknanade statyn. (se videon här nedan från okänd konsert på progress live tour)

Efter det kom No Regrets (som Robbie framförde själv), Relight My Fire och till sist avslutade de hela konserten med låten Eight Letters.

Dom stod ute på catwalken och pratade en liten stund, sen begav dom sig tillbaka till scenen, men dom gjorde en liten omväg ner till stängslet där fans stod och tog dom i hand. Jag fick ta Jason och Howard i hand. Mark och Gary gick på andra sidan och hade nog inte tankar på att komma över till andra sidan också. Robbie vet jag inte vart han tog vägen. Han stod typ och sade hejdå till alla och vinkade. Sen gick dom av scenen och då var konserten och en helt underbart bra kväll avslutat på bästa sätt.

Det tog en evighet för oss att komma ut ur arenan, men vad hade man egentligen förväntat sig när mer än 37 tusen människor ska ut ur en och samma arena som en själv? Haha! När vi väl kom ut, föjde vi strömmen med människor, som skulle till Østerport station. Väl på stationen, blev det klydd med tåget som skulle mot Malmö C. Vi hittade inte rätt perrong o.s.v, men efter många om och men, så hittade vi det och åkte hem.

(Bilderna här nedan är tagna utav mig själv. Dock är dom så jäkla dåliga då jag använda en urusel kamera!!! Men jag har iallafall minnet och många videosar på min mobil som jag kan glädja mig över!)