Tycker det är så otroligt roligt att sitta här i min brors lägenhet och skåda människorna som går förbi på trottoaren där nere. Alla är så olika. Långa som korta. Vissa ser verkligen för j*vliga ut och vissa ser helt enkelt perfekta. Vissa ser ut att må dåligt och vissa ser ut att leva som dom aldrig varit nere i sina egna skor. Men det är bara mina ögon som ser deras skal. Jag vet ju inte hur de mår, men de behöver inte alltid känna så som dom ser ut att göra. Alla sätter någon gång på fejk-smilet och promenerar med ett brustet hjärta. 

Människor gör allt för att dölja att dom inte mår bra. Iallafall in real life. Folk vill inte att andra ska se att dom är sårande, att dom sörjer, fullständigt lider. Man vill inte det som individ. Men på internet, då går det bra. För människor som läser ens inlägg, skådar ens ord, dom ser inte ansiktsuttrycket som man har. Dom ser inte smärtan man bär. Dom kan inte se tårarna som rinner ner för ens kinder när man mår som värst. 

Varför är det så egentligen? Varför är det lättare att öppna sig för en dagbok, internet, bloggen och inte för människor som i verkliga livet bryr sig och som kan hjälpa en direkt? Tycker det är underligt. Har frågat mig själv samma fråga om och om igen och fått känslor om att jag tynger ner bloggen för mycket med emotional stuff. Men jag kan helt enkelt inte svara på den frågan, då jag ibland sitter i samma sits som andra människor, som mår dåligt, gör. Men, det är därför jag har skapat en ny sidoblogg, eller en hemlgihetsstämplad blogg som ingen kommer ha tillträde på förutom de som har lösenordet. Så varje gång det dyker upp en emotional tid i livet, då jag känner att jag verklien behöver publicera en text för att jag vill att "internet" ska få reda på det. Söka svar. Det är då denna bloggen kommer till hands. Det är då jag publicerat på denna blogg, och länkar i denna bloggen. Dock kommer bloggen vara lösenordsskyddad så att bara nära och kära kan läsa. Fair enough? I think so! Så inga mer emotional, deppiga, jobbiga inlägg på denna bloggen! Vill inte tynga ner de läsare som jag har.