Jag måste skriva av mig. Jag måste bara säga att jag längtar tills jag flyttar utomlands, då jag kan glömma en hel del falska vänner som bor här i Sverige. Glömma alla onda händelser och tänka på mig själv. Utan att bli påverkad av det dåliga.

Jag är mörbultat, mitt hjärta svider. Det är som att någon har slängt ner en på marken, tagit en sax och klippt upp allt som är i vägen för hjärtat. Och sen rivit ut hjärtat och misshandlat det. Jag mår inte bra av det här mer. Jag vill inte vara 17, jag vill vara liten då jag kunde gömma mig i morfars famn och stanna där. Slippa allt och bara spendera tid med mormor och morfar i Staffanstorp. Jag hatar att du lämnade mig vid den åldern, jag fick aldrig säga de tre orden och mena det med hela mitt hjärta. Det är nu när du är borta, som jag vet hur mycket jag älskar dig. Jag vill vara med dig, mer än med någon annan på denna jord. Vill ha dig här bredvid.

Jag har inte mått såhär dåligt på länge, allting kryper fram, från alla olika händelser och haffar mig. Dom matar in verkligheten i min hjärna. Jag har sagt det i åratal, säger det än en gång, jag orkar inte mer.