Jag ska ge upp. Jag orkar inte hålla på och älta hela tiden och fråga mig själv varje gång innan jag ska skriva till honom "är han värd min tid" men jag intalar mig själv hela tiden att jag måste försöka, för han väcker mitt intresse.

Men detta var nog "it was ment to be", för idag krossade jag en spegel och alla vet vad det betyder, 7 års olycka. Eller om man ska räkna med spegeln som jag tog sönder för några månader sedan, så är det nog 14 års olycka. Vilken ren tur! Jag hinner bli 31 innan oturen har försvunnit, undrar vart jag är i världen då.

Aja, you win some, you lose some, så är världen.